Instruktion 1

1.     Du är nu en del av manusrummet

2.     Se dig omkring - allt det du (och alla de andra personer du ser) förnimmer just nu är även det en del av manusrummet

3.     Du kan nu och 45 min till skapa manus – tillsammans med allt och alla andra som befinner sig i manusrummet, på scenen, av scenen

4.     Du läser just nu en del av manuset. Det är instruktioner som är ett möjligt sätt för dig att delta

5.     Förhåll dig till manuset utifrån din egen lust

6.     Följ de instruktioner som du vill följa

7.     Påbörja och avsluta de instruktioner du följer när och som du själv vill

8.     Läs varje instruktion i din egen takt

9.     Läs en instruktionsmening i taget och utför den handlingen – läs sedan nästa osv

10. Tolkar alla instruktioner utifrån dig själv – det finns inga rätt och fel, bara tolkningar

Instruktion 5

1.     Sitt eller stå på den plats du valt

2.     Uppmärksamma vad du ser

3.     Skriv ett ord på detta papper

4.     Uppmärksamma på vilket sätt det som du ser påverkar din kropp

5.     Skriv ett till ord på detta papper

6.     Uppmärksamma vilka tankar du tänker om det du ser

7.     Skriv ett till ord på detta papper

8.     Uppmärksamma vad du hör

9.     Skriv ett till ord på detta papper

10. Uppmärksamma på vilket sätt det som du hör påverkar din kropp

11. Skriv ett till ord på detta papper

12. Uppmärksamma vilka tankar du tänker om det du hör

13. Skriv ett till ord på detta papper

14. Vik pappret till ett flygplan och kasta till scenen

15. Upprepa om du vill

Instruktion 6

1.     Känn dina sittben mot bänken/stolen/gräset luta höger,

2.     Känn dina sittben mot bänken/stolen/gräset luta åt vänster

3.     Fortsätt luta åt varannan höger och vänster i en skön gungning i medeltempo.

4.     Om du ser fler som gör som du så se om ni kan hålla gemensam takt.

Instruktion 1

1.     Du är nu en del av manusrummet

2.     Se dig omkring - allt det du (och alla de andra personer du ser) förnimmer just nu är även det en del av manusrummet

3.     Du kan nu och 45 min till skapa manus – tillsammans med allt och alla andra som befinner sig i manusrummet, på scenen, av scenen

4.     Du läser just nu en del av manuset. Det är instruktioner som är ett möjligt sätt för dig att delta

5.     Förhåll dig till manuset utifrån din egen lust

6.     Följ de instruktioner som du vill följa

7.     Påbörja och avsluta de instruktioner du följer när och som du själv vill

8.     Läs varje instruktion i din egen takt

9.     Läs en instruktionsmening i taget och utför den handlingen – läs sedan nästa osv

10. Tolkar alla instruktioner utifrån dig själv – det finns inga rätt och fel, bara tolkningar

Instruktion 4

1.     Titta, upplev, delta i manusrummet från det perspektiv du har i publiken.

Exempel på möjliga sätt att delta:

x   Applådera om du vill kommunicera att du uppskattar något

x   Bua om du vill kommunicera att du inte uppskattar något

x   Låt med hög frekventa ljud om du vill kommunicera att något ingett dig en blandad känsla av förvåning och starkt positivt intresse

x   Titta på allt annat än scenen om du vill kommunicera ditt ointresse av vad som sker på scenen

x   Sitt lugnt och titta på scenen om du vill kommunicera ditt välvilliga intresse för det som artisterna iscensatt – le ibland

x   Lämna manusrummet om du vill kommunicera att du vill prioritera andra upplevelser

Instruktion 6

1.     Känn dina sittben mot bänken/stolen/gräset luta höger,

2.     Känn dina sittben mot bänken/stolen/gräset luta åt vänster

3.     Fortsätt luta åt varannan höger och vänster i en skön gungning i medeltempo.

4.     Om du ser fler som gör som du så se om ni kan hålla gemensam takt.

Instruktion 1

1.     Du är nu en del av manusrummet

2.     Se dig omkring - allt det du (och alla de andra personer du ser) förnimmer just nu är även det en del av manusrummet

3.     Du kan nu och 45 min till skapa manus – tillsammans med allt och alla andra som befinner sig i manusrummet, på scenen, av scenen

4.     Du läser just nu en del av manuset. Det är instruktioner som är ett möjligt sätt för dig att delta

5.     Förhåll dig till manuset utifrån din egen lust

6.     Följ de instruktioner som du vill följa

7.     Påbörja och avsluta de instruktioner du följer när och som du själv vill

8.     Läs varje instruktion i din egen takt

9.     Läs en instruktionsmening i taget och utför den handlingen – läs sedan nästa osv

10. Tolkar alla instruktioner utifrån dig själv – det finns inga rätt och fel, bara tolkningar

Instruktion 3

1.     Nynna din favoritlåt tyst inom dig som ditt favorit soundtrack till det du ser på scenen

2.     Byt låt när det passar

a.     Variant – lyssna på egen mobil/mp3-spelare/freestyle de låtar du vill ha som soundtrack till det du ser på scenen

Instruktion 6

1.     Känn dina sittben mot bänken/stolen/gräset luta höger,

2.     Känn dina sittben mot bänken/stolen/gräset luta åt vänster

3.     Fortsätt luta åt varannan höger och vänster i en skön gungning i medeltempo.

4.     Om du ser fler som gör som du så se om ni kan hålla gemensam takt.

Instruktion 1

1.     Du är nu en del av manusrummet

2.     Se dig omkring - allt det du (och alla de andra personer du ser) förnimmer just nu är även det en del av manusrummet

3.     Du kan nu och 45 min till skapa manus – tillsammans med allt och alla andra som befinner sig i manusrummet, på scenen, av scenen

4.     Du läser just nu en del av manuset. Det är instruktioner som är ett möjligt sätt för dig att delta

5.     Förhåll dig till manuset utifrån din egen lust

6.     Följ de instruktioner som du vill följa

7.     Påbörja och avsluta de instruktioner du följer när och som du själv vill

8.     Läs varje instruktion i din egen takt

9.     Läs en instruktionsmening i taget och utför den handlingen – läs sedan nästa osv

10. Tolkar alla instruktioner utifrån dig själv – det finns inga rätt och fel, bara tolkningar

Instruktion 2

1.     Räck upp handen

2.     Vänta till du ser minst 10 andra som också räcker upp handen

3.     Räck upp andra handen

4.     Klappa tillsammans 5 gånger i takt

5.     Försök få igång en allmän applåd medan du räknar till 20 sek.

6.     Sluta klappa

7.     Upprepa om det var roligt

Instruktion 5

1.     Sitt eller stå på den plats du valt

2.     Uppmärksamma vad du ser

3.     Skriv ett ord på detta papper

4.     Uppmärksamma på vilket sätt det som du ser påverkar din kropp

5.     Skriv ett till ord på detta papper

6.     Uppmärksamma vilka tankar du tänker om det du ser

7.     Skriv ett till ord på detta papper

8.     Uppmärksamma vad du hör

9.     Skriv ett till ord på detta papper

10.  Uppmärksamma på vilket sätt det som du hör påverkar din kropp

11.  Skriv ett till ord på detta papper

12.  Uppmärksamma vilka tankar du tänker om det du hör

13.  Skriv ett till ord på detta papper

14.  Vik pappret till ett flygplan och kasta till scenen

15.  Upprepa om du vill

Instruktion 1

1.     Du är nu en del av manusrummet

2.     Se dig omkring - allt det du (och alla de andra personer du ser) förnimmer just nu är även det en del av manusrummet

3.     Du kan nu och 45 min till skapa manus – tillsammans med allt och alla andra som befinner sig i manusrummet, på scenen, av scenen

4.     Du läser just nu en del av manuset. Det är instruktioner som är ett möjligt sätt för dig att delta

5.     Förhåll dig till manuset utifrån din egen lust

6.     Följ de instruktioner som du vill följa

7.     Påbörja och avsluta de instruktioner du följer när och som du själv vill

8.     Läs varje instruktion i din egen takt

9.     Läs en instruktionsmening i taget och utför den handlingen – läs sedan nästa osv

10. Tolkar alla instruktioner utifrån dig själv – det finns inga rätt och fel, bara tolkningar

Instruktion 2

1.     Räck upp handen

2.     Vänta till du ser minst 10 andra som också räcker upp handen

3.     Räck upp andra handen

4.     Klappa tillsammans 5 gånger i takt

5.     Försök få igång en allmän applåd medan du räknar till 20 sek.

6.     Sluta klappa

7.     Upprepa om det var roligt

Instruktion 4

1.     Titta, upplev, delta i manusrummet från det perspektiv du har i publiken.

Exempel på möjliga sätt att delta:

x   Applådera om du vill kommunicera att du uppskattar något

x   Bua om du vill kommunicera att du inte uppskattar något

x   Låt med hög frekventa ljud om du vill kommunicera att något ingett dig en blandad känsla av förvåning och starkt positivt intresse

x   Titta på allt annat än scenen om du vill kommunicera ditt ointresse av vad som sker på scenen

x   Sitt lugnt och titta på scenen om du vill kommunicera ditt välvilliga intresse för det som artisterna iscensatt – le ibland

x   Lämna manusrummet om du vill kommunicera att du vill prioritera andra upplevelser

Instruktion F

1.     Gå upp eller stanna kvar på scenen

2.     Lyft axlarna lätt upp mot öronen

3.     Skaka ner axlarna

4.     Lägg båda händerna på motsatt arms överarm

5.     Ta ögonkontakt med någon och räkna till 10 tyst för dig själv

6.     Titta ner på den andra personens skor

7.     Vrid huvudet mot fikabordet

8.     Gå så snabbt du kan till fikabordet

9.     Ta en bulle med höger hand – snabbt som en kobra

10. Rör på dina ben – rör sedan benen under alla andra instruktioner

11. Ta dryck med vänster hand – så fort du kan

12. Ta med din kopp och din bulle och ställ dig precis framför scenkanten med ryggen mot publiken

13. Fortsätt rör på dina ben

14. Varannan gång drick – varannan gång ät

15. Fortsätt hela tiden röra på benen

16. När du ätit och druckit upp – gå till fika bordet och ställ ner koppen

17. Ta ögonkontakt med någon vid sidan om dig – räkna till 10 -hittar du ingen titta ner och räkna till 10

18. Nicka 2 gånger

19. Titta dig omkring

20. Skaka huvudet 2 gånger

21. Titta ner och titta på dina skor – räkna alla färger på dem

22. Titta bort från fikabordet

23. Håll upp handen

24. Le

25. Vinka

26. Gå mot det håll du vinkat

Instruktion H

1.     Stå längst bak på scenen

2.     Tänk på något som får dig engagerad – personligt, relationer eller globalt

3.     Leta efter kraften i kroppen som kan kopplas till det engagemanget – ställ dig i en pose där du känner den kraften

4.     Vänta in så att minst 3 personer till står bredvid dig i sina poser

5.     Gå fram till främre scenkanten

6.     Gör om posen

7.     Skriv i luften det som engagerar dig – som om du skrev ett plakat

8.     Vänta in de andra

9.     Håll upp ”plakatet” med båda händerna i luften

10. Skriv texten med bäckenet som om du hade en penna som hänger ner från höften

11. Ställ dig igen i din pose

12. Skriv texten i luften som om näsan var pennspetsen

13. Nicka med huvudet 5 gånger som en takt

14. Marschera bort i samma takt till du inte vill längre medan du tänker på det som engagerar dig

”Och att folk pratar väldigt mycket skit mellan grupperna och så då. Att man man säger nog ganska mycket som man tycker här, så det går väldigt mycket rykten. Eftersom det är en sån liten stad så vet ju alla vilka alla är. Så det är liksom om man jämför med storst..eller jag vet ju inte hur det är i en storstad eftersom jag inte har bott i någon. Men jag kan nog tänka mig att det inte är riktigt lika mycket så eftersom alla känner ju inte alla där. Och det är inte riktigt lika tillåtet att vara sig själv här. Eftersom man måste hålla tillbaka lite grann och för att man inte ska bli utpekad så det är många som inte riktigt vågar ha sin stil för att dom är rädda för att bli utpekade. Och så sprids det en massa rykten som kanske inte är sanna och att ja för att hon ser ut som inte dom andra gör.

Det är nog sånt som …om man bor kvar här så är det liksom sånt som håller i sig, här. Det är många liksom som får rykten från när dom är små och sen håller i sig, jätte länge.”

”Men how am I, in a sociaty, in a whatever, a global democracy, everything, everybody is, ja har rätt att va. Så alla har rätt att säga sitt och har rätt att säga sitt, men sometime no one listens anyway. I mean jag har rätten också att inte lyssna.”

”Jag vågade ju inte tala om det för någon först jag var så chokad själv, och så sa jag det såhär till honom.. Jag vet inte vad jag ska göra.  Jag har fått veta att jag har hepatit. Alla bara flyr från mig.

Jaa sa han, så här, det vet du väl. Nu är du ju bara en skitig äcklig knarkare. Det var så avväpnande!”

”Alltså jag tycker ändå alltså jag kan liksom, ja det vore inte jätte, jättekonstigt för mig att va i nån, dom andra eller gå till dom som är lite mer, inte töntigare, men dom som är lite mer liksom barnsliga, eller om jag skulle gå till dem som är lite mer såhär… hur ska man säga, alltså ändå inte omogna, för dom är ändå inte såhär, men , ibland kanske.”

”I olika sammanhang… med att folk vet vad dom ska göra. För då för att… särskilt för människor som känner sig obekväma, då vet dom  i alla fall att man ska hälsa med höger och ta i hand. Så att för mig anser jag att det har en funktion men… men… då är det ju olika i borgarklassen, om jag använder mig av såna uttryck, så är det ju ett visst system och sen kanske i andra grupperingar är det andra system så att ja det finns ju ingenting som är en slags allmänt system som…ja borgar klassen har alltid försökt att pracka på dom här… sina regler på alla naturligtvis.

Jag tillhör nog inte någon grupp. Jag flyter ganska bra in i alla sammanhang. För att också min uppfostran var lite så också.”

”När man växte upp så höll man ihop och sen när jag vart äldre och fick någon att dela livet med, så kom man i olika socialgrupper kanske. Och då passa man inte på alla kalas alla gånger. Man vart inte bjuden helt enkel. Det har hänt. Ja det var den som inte bjudit mig på kalaset som har tyckt att….jag kommit upp mig lite högre än vad..jag är då kanske. Då har det stått för dom då. . Men då bjöd jag inte tillbaka. Det var ju så enkelt. Passar det inte ena gången så passar det inte andra gången heller. Så enkelt är det.”

”Renovera hus e ett säkert kort att prata om,  vilket golv man har valt o så. Det går alltid hem. Hur vi uppfostrar våra barn kanske vi inte pratar om alltför ofta.”

”När man har gjort nå dumt så får man… behöver man inte skälla tillbaka, då får man ta det. Som mina barn tex dom retar mig ofta för det som har hänt och hur jag var när jag var full och det här. Det var inte kul alltså. Och när min föredetta man och hans fru kommer så berättar dom ibland episoder hur jag var och hur jag gjorde. Och jag får ta det. Jag får skratta med. Det är bara och…det går inte att jag sitter där och blir förbannad heller, det går ju inte. jag måste ju..för det är ju sant och då får jag ju ta skiten. Och dom har så roligt. Jätte roligt. Inte elakt men, vi har roligt åt det. Det är nog båda och.. tror jag. Men mer läkning för bestraffning det tror jag inte dom kör med, det gör dom inte.”

”Senast igår på skolavslutningen så var det en tjej som jag känner som hade varit otrogen mot sin kille. Och jag sa det till henne och då blev hon jätte sur. Och då frågade hon mig… Får jag skäll nu? Och så blev hon jätte sur på mig. Det tycket jag det är sånt som är självklart! Man gör inte så och då kunde jag säga det till henne…för så väl känner jag henne. Men då blev hon jätte sur på mig. Hon tyckte att jag gjorde fel som påpekade det att det var fel. Hon gick därifrån, det gjorde hon så …

Då fick jag mitt straff, men det gjorde inte mig någonting.

Jag kände ju det igår, att det är ju ganska kul att säga till någon och se hur sur hon blir. För det är ganska roligt för man vet ju hur fel hon har gjort och hur det pinsamt det skulle vara om man var i hennes sits. Så egentligen är det ju ganska kul att säga till henne. Det är just det det där att man ska våga säga till henne, jag tyckte det var ganska roligt. Vi skratta ganska mycket sen, för vi var två som sa till henne. Och vi tyckte det var ganska kul i efterhand.”

”Vi hade ju inte lass mycket pengar när jag växte upp och så där… Vi var borta hos en moster som hade det mycket bättre ställt än min mamma och pappa. Och jag fick första gången i mitt liv äta rån. Och jag åt upp alla rån som fanns sen spydde jag ju när jag kom hem. Det är dom här vanilj rånen…jag kan inte äta dom idag. Fast man skulle liksom tvinga mig så skulle jag inte kunna äta dom ens. Och då kommer jag ihåg att jag åt…. för hon sa… det var min moster som sa, men flicka ät! och jag trodde ju liksom att det var sant att jag fick äta då! Men inte för mamma och pappa. För sen när jag kom hem så fick jag ju stryk. Och sen spydde jag och sen efter det så har jag ju aldrig stoppat ett vaniljrån i munnen på mig. Så det är ju sånt här som liksom och när man börjar tänka på det, inte klokt egentligen.”