IngerIngerInger är ett unikt samarbete mellan tre trior: Sandra Medina, Tove Sahlin och Johanna Skobe från Bastardproduktion, electronicatrion Midaircondo och Teater Scenarios dramatikertrio Malin Axelsson, Farnaz Arbabi och Daniela Kullman. En rosad föreställning där text, rörelse och musik tar lika stor plats.
Recensioner
”Skitig improvisation charmar”, Lisa Boda, SvD 15/11 2006
”Snabb rekapitulation: IngerInger-Inger är ett dramatik-musik-dans samarbete, en tredelad performanceföljetong som bjudit in åskådaren att följa en process och som nu nått sin kulmen, färdig föreställning.
Det har blivit mörkare i Inger-IngerInger-land sedan del två. Troligtvis skulle premiärpubliken, som skrattar sig dubbelvikta åt scener som jag beskrev efter del två (Revolten och Anpassningen som krigar inom Sandra Medina exempelvis) säga emot.
Men för mig, ”tredjegångstittaren”, kliver nya skuggor fram ur kulisserna. Denna gång dras jag inte med i Tove Sahlins hämningslösa utspel – hon attackerar väggar, rör sig under bänkraderna, svär och studsar. Nu ställs mitt fokus i stället in på Johanna Skobes stilla gestalt på scen, hur hon nollställd
häller upp ett fotbad, tar av sig skor och strumpor. Vardagligt och rituellt, ackompanjerat av mjuka Midaircondo samplingar.
De framstår som två motpoler, den som väsnas och den som låter väsnas. Kropparna talar mellan raderna och lämnar utrymme för associationer: Hos mig dyker författaren Märta Tikkanens relation med konstnärsmaken Henrik, som den beskrivs i självbiografin Två, plötsligt upp med full styrka.” , Lisa Boda, SvD 17/1 2007
” Spännande och sympatiskt om vår stajlade tillvaro.
IngerIngerInger visar tre kvinnor på gränsen till nervkollaps. Eller är det tre sidor av samma kvinna? Skaver gör det i alla fall i denna performance med sin rastlösa oro och ursinne. Vi möter nutidsmänniskan i sin stajlade tillvaro med oöverstigliga krav på sig själv. En varelse med hårt inkapslade känslor. Men kroppen lever sitt eget liv. Något vill ut.
Det här är en spännande sammansmältning av text, dans och musik i ett samarbetsprojekt mellan konstnärer från Bastardproduktion, Midaircondo och teater Scenario. På scen växer tre parallella solon fram. Det disharmoniska och repetitiva i midaircondos elektroniska musik återkommer i rörelserna. Tove Sahlin, Sandra Medina och Johanna Skobe har häpnadsväckande kontroll över sina kroppar. Ibland suger man lite för länge på karamellerna och man kan sakna fler facetter av tematiken. Men föreställningen har en sympatiskt sökande – som om allt uppstod i nuet – och en drastisk humor.
Där allt det som gör oss till just människor tycks ha demolerats”. Birgitta Haglund, City 17/1 2007 (om IngerIngerInger del 3)
