WISP (Women In Swedish Performing arts) är en politiskt obunden, ideell organisation som startade våren 2008 och som eftersträvar jämställdhet inom scenkonsten, på scenen och bakom. WISP är en plattform, ett nätverk, en tankesmedja som gör kampanjer, kupper, föreläsningar, blind dates, fester, studiecirklar, workshops, open space m.m. Wisp är en fri och kaxig, humoristisk och respektlös debattör och infiltratör inom svensk dans och teater som kan väcka opinion och få beslut att fattas.

Initierat av Bastardproduktion och Tove Sahlin med Anna Efraimsson, Johanna Skobe och Sandra Medina.

Women in sumo podies var en installation där man kunde välja att brottas med oss, kollegor eller sin chef.
Vi gästade Dansbienallen 2008 och Tanz in august 2008.

Anna Efraimsson är en av fyra kvinnor som just startat nätverket Wisp. Förutom samtal, kurser, fester och kupper ägnar de sig ibland åt sumobrottningsperformance.

Wispar om i scenkonsten

INTERVJU. ”Women In Sumo Podies”, ”What Is Stha Problem?” eller ”Wi Shall Overcome Patriarkatet”? Wisp är ett nytt kvinnligt nätverk som vill vispa om rejält i scenkonstvärlden. ”Fluffa till det”, som Anna Efraimsson säger när Nummer ringer för att få höra om deras planer på att förändra världen.

På invigningsfesten på Dansbiennalen i Umeå nyligen kunde festivalande kulturtanter prova på att vara sumobrottare en stund i en jättestor kroppsdräkt. Det var Wisp, ett nytt nätverk för kvinnor inom scenkonsten, som presenterade sig med händelsen ”Brottas”.
   – Det var helt enkelt ett oväntat sätt att visa sig i just det sammanhanget, säger Anna Efraimsson. Och på ett filosofiskt plan är det ju fint att kunna byta kropp!

Wispnätverket är precis nystartat av Efraimsson, Tove Sahlin, Johanna Skobe och Sandra Medina, som alla på olika sätt arbetar med scenkonst. De beskriver Wisp både som en kaxig fri agent och som Sveriges största och första plattform för kvinnor som arbetar professionellt inom scenkonsten.
   Nästa steg på vägen mot förändring är ännu en fest. Under minifestivalen om kvinnliga dramatiker nu i helgen – Riksteaterns och Östgötateaterns projekt Spets bjuder på pjäser och seminarier på Södra Teatern i Stockholm – ska Wisp ordna avslutningsfesten på måndag.

Ni wispare verkar gilla fester?
   – Minglet är ett fantastiskt sätt att mötas på! Man brukar säga att artister får sina jobb i festivalbarerna och inte alls genom att skicka massa dvd:er till folk. På fest är det avslappnat och roligt, en självklar mötesplats. Men vi ska ha en workshop också, på lördagen, där ett lite yngre garde från dans- och teaterområdet ska prata om vad vi ska vara.

Är det de som ska berätta det?
   – Ja, eftersom Wisp är ett nätverk är det de som är med som bestämmer vad Wisp är. En del i det här är ju också att vi vill att alla genrer ska mötas. Det är det jag tror är lite extra smashing: att alla yrkeskateorier inom scenkonst är välkomna i Wisp, tekniker, skådisar, dansare, regissörer, skribenter … Det sägs ju ofta att det är viktigt att kvinnor börjar ryggdunka varandra i yrkeslivet, och genom Wisp kommer man alltid kunna tipsa om till exempel en bra scenograf.

”Women In Soft Pyjamas”, ”Women In Sumo Podies”, ”What Is Stha Problem?”, ”Wi Shall Overcome Patriarkatet”, ”Will Ingen Snäll Patriakal (chef säga upp sig snart)?”. Definitionsförslagen är många, vad står Wisp för egentligen?
   – Det började med att vi blev inspirerade av Wift, Women In Film and Television, och bestämde oss för Women In Stage Productions. Men när vi förstod att man inte kan säga så på engelska började vi leka med massa andra roliga betydelser. Fast i mer formella sammanhang står det för Women In Swedish Performing arts.

Ni skriver på er webb att ni behöver action och att ni tror på kupper. Berätta om en Wispkupp!
   – Som ett exempel fick jag ett samtal av en tjej om att det står väldigt illa till på hennes arbetsplats, men om hon skulle försöka göra något åt det skulle hon nog förlora jobbet. Där skulle vi kanske kunna belysa hennes problem med en rolig kupp. Jag kan inte avslöja VAD här, då går nog poängen förlorad. Men Wisp skulle då kunna fungera som ett namn att ”gömma sig bakom”.

Har ni stött på motstånd?
   – Många verkar tycka att det är något laddat med att starta just ett kvinnonätverk. Jag blev förvånad – fastän jag vet hur det ser ut på jämställdhetsfronten, det är ju därför vi behövs – men alla yrken har väl sina kvinnliga nätverk? Jag trodde att det var helt etablerat. Någon hade sagt till Johanna Skobe att ”det blir så tråkigt om man bara måste se genusteater hela tiden”. Men det vi ser nu på scenerna är ju också genusteater! Fast bara ur ett annat perspektiv.

Är det att man ifrågasätter vad som är kvalitet när man börjar prata om jämställdhet inom konst?
   – Ja, kanske. Men det är något otroligt icke-aggressivt vi är ute efter med Wisp. Det handlar om att du som till exempel regissör ska veta vilka val du gör, vilka bilder du producerar på scenen, varför du väljer vissa pjäser. Det är klart att det är lite farligt att trampa på folks kvalitetstår. Men vi tänker bara ”låt oss göra något kul av det här!” – vår strategi är att jobba med förändring både i väldigt konstnärliga projekt och genom praktiska utbildningar och kurser. Och förena det med de vildare kupperna!

Maina Arvas, Nummer 2008-05-22