Författararkiv: admin

Unga Klara samarbetspartner och spelplats för Drömmarna

Bitarna faller på plats för vårt nästa stora projekt Drömmarna. Drömmarna blir en samproduktion med Unga Klara och får premiär där hösten 2016. Samtidigt har projektets kreativa del rullat igång och vi håller under våren Workshops med skolklasser runt om i Stockholms län och på Kista Bibliotek.

Bastardproduktion

Bastardproduktion är en scenkonstplattform för teater, dans och film och har funnits sedan 2004. Den har etablerat sig som en av Sveriges mest innovativa grupper inom scenkonstproduktion och arbetar i nära dialog med sin publik i hela den konstnärliga processen.

Bastardproduktion genomsyras av en ambition att ständigt söka nya arbetsmetoder och har en passion för att utforska sociala fenomen i vår tid. Gruppens tre medlemmar arbetar tillsammans, i enskilda projekt och med andra inbjudna konstnärer. De är bastardiska nomader som utforskar möten mellan strukturer, människor, konstformer, institutioner och organisationer. Genom att vara en rörlig aktör som sätter stort värde på dialog vill Bastardproduktion ompröva gränser och skapa nya plattformar för scenkonst i olika former.

 

Vad vi gör just nu – Verksamhet våren 2015

Vi håller under våren workshops och skriver manus till vår nästa större produktion Drömmarna som har premiär på Unga Klara hösten 2016.

Vi åker till Biennalen och spelar Measured Moments i maj.

 

bastard pol 1

 


English:

Right now:

We are holding workshops and working with the script for our next project Dreamers with a premiere at Unga Klara autumn 2016.

We are performing Measured Moments at the biennale in Malmö in May.

 

Bastardproduktion is a constellation of makers and doers within the theatre, dance and film fields, founded in 2001. Since then Bastardproduktion has established itself to be one of the most innovative performing arts production platforms in Sweden.

What permeates Bastardproduktion work is a continual search for new forms of working methods, a passion to explore social phenomenon of our time and working in close contact with the audience throughout the whole artistic process.

The three members of the group either work together or in individual projects or together with other invited artists. They are nomads exploring the meeting point between structures, people, art forms, institutions and organisations. By being a nomadic agent with great focus on dialogue, Bastardproduktion wants to re-create and co-create new platforms for performing arts in different forms.

 

 

Allt du önskar

hemsida_1920x1080-3
Premiär 21 oktober
Denna höst bjuder Bastardproduktion tillsammans med Unga Klara på Allt du önskar. En föreställning om drömmars kraft med och för mellanstadieelever och uppåt.
Allt du önskar är ett arbete som Bastardproduktion initierat och nu förverkligar i samarbete med Unga Klara och i regi av Anne Jonsson.
Obs föreställningen spelas framförallt för skolor kl 12, oftast finns det plats för andra och det går att köpa bljett direkt i kassan.
1-4  november, 12 november samt 2 december ges offentliga föreställningar.
Välkomna!

Medverkande: Lisen Rosell, Nicklas Wedin, Sandra Medina och Yarien Rodriguez
Koncept och idé: Bastardproduktion
Regissör: Anne Jonsson
Dramatiker/dramaturg: Talajeh Nasiri
Koreograf: Sandra Medina
Film och ljus: Daniel Andersson
Scenografi- & kostymkonsult: Erika Magnusson
Ljuddesigner: Foad Arbabi

 

Hur ser vår tids dröm ut och varför?

I projektet Drömmarna skapar och spelar vi tillsammans med 11-åringar en föreställning om vår tids dröm. Vi utgår från Nina Björks bok Lyckliga i alla sina dagar om hur kravet på ekonomisk tillväxt smyger sig in i våra drömmar om hur vi vill vara människor.

En visuell scenkonstföreställning för alla från 11 år och uppåt. Drömmarnas enorma kraft och hjärtats bultande önskningar släpps lösa samtidigt som vi undersöker den individuella och kollektiva drömmen – vår tids dröm och dess styrning.

 

Skanningsbild-31

 

Det konstnärliga arbetet påbörjades 2015 då BP drivit workshops kring drömmars kraft och vad som påverkar drömmar, med elever från mellanstadiet i Stockholms kommun, återkommande samarbetspartner har vi haft i Kista bibliotek.  Med stöd av: Konstnärsnämnden, Stockholms Kulturförvaltning, Innovativ kultur och Gålöstiftelsen.

 

Measured Moments – om mänsklig dressyr

Riksteatern tar Measured Moment på turné genom hela landet under året 2016.
MM har tidigare spelat i Stockholm och var utvalt att presenteras på scenkonstbinnalen i Malmö 2015. 

50X70_MM_slutkorrLowres

För information om turnén:  http://scenkonstportalen.riksteatern.se/produktion/3277 

 

( You can find a presentation in english further down)

Measured Moments är en dansmonolog. Sandra Medina prövar kroppens anpassning till historisk makt och rasistiska fördomar. Föreställningen brottas med sociala instruktioner, stereotypa föreställningar och balettformade hjärnor.

Till sin form är föreställningen interaktiv och gränsöverskridande. Akt 1 är en dansmonolog medan akt 2 tar publiken på en guidad tur i sig själva. Via instruktioner i sina smartphones och hörlurar får publiken pröva sociala koreografier och stereotypa fördomar allt på fullaste allvar på det lekfullaste sätt.

 

Measured_blunda

Akt 1 kan spelas separat och är ca 50 min.

Measured_ogon_attondelar2_500px

Akt 2

Efter akt 1 följer en instruktions lek som gör publiken delaktiga.

Runt ett fika bord finns loppor att vika som i sin tur ger vidare instruktioner och leder till hemsidan Measured Moments.

Där kan man pröva på auditiva fördomskoreografier, dela med sig av avvikande rörelser och dricka kaffe på kommando.

För denna akt krävs hörlurar, en smartphone och tillgång till internet.

 

smm3

 

Medverkande:

Av och med: Sandra Medina

Kostym, scenografi och design av ”Loppan” instruktionsbroschyren: Hanna Cecilia Lindkvist

Hemsida, filmer och medverkande i filmarkivet: Nicklas Wedin

Föreläsare: Daphne Arbouz.

Yttre öga: Anna Efraimsson

Musik: Lullatone, Pjotr Tjajkovskij, Chopin, Bach.

 

Är du som arrangör intresserad av att köpa föreställningen kontakta Sandra per mail:

Sandra (@) bastardproduktion.se

 

Biografi

Solot är en utveckling av Sandras solo i BastardProduktions tidigare föreställningar IngerIngerInger. Tove Sahlin, Johanna Skobe och Nicklas Wedin har varit stöd i projektets alla delar. Föreställningen var Sandras examenarbete på Master utbildningen NPP på DOCH.

smm5

Measured Moments öppnade Mångkultur Centrums utställning Varning för ras 2012. Verket har spelats 2 gånger under 2012 och 3 gånger under 2013 men i work in progressform och i sin färdiga form på Kulturhusets visning av DOCHS Master elevers arbeten. Den svenska versionen fick sin premiär på Danscentrum den 16 maj 2014.

Arbetet är också baserat på BastardProduktions tidigare arbeten, framför allt har Tove Sahlin, Johanna Skobe och Nicklas Wedin medverkat i projektets alla delar. Musik av den japanska gruppen Lullatone.

Vill du medverka genom att vara med och bygga upp ett arkiv? Vi samlar personliga, avvikande och demokratiska rörelser. Fota dina rörelser och maila bastard så tar vi in dom i arkivet. Eller vill du vara med och bygga upp en stereotyp och fördoms koreografi samling kontakta Sandra för en intervju.

 

INTERVJU MED SANDRA OM PROCESSEN

 

Hur kan det du intresserar dig för i ditt konstnärskap bäst uttryckas som ett problem eller en frågeställning?

 

Jag har intresserat mig för hur olika former av ” anpassning” tar sig uttryck i min och andras kroppar.  Jag har använt denna ganska så generella fråga som en studsmatta in i olika undersökningar som specificerats i olika delar av mitt projekt på masterutbildningen NPP.

Jag har märkt att det här med anpassning är ett pågående tema som ofta dyker upp i mitt arbete som scenkonstnär. Anpassning är både en naturlig och en påtvingad del av våra liv och mitt intresse ligger i att sätta fokus på den, att märka den och urskilja den. Det handlar om att synliggöra hur social anpassning varje dag bidrar till och är delaktig i produktionen av vår självuppfattning, perception och kropp. Hur upptagna våra kroppar är av att följa dessa outtalade normer, instruktioner och mallar. Hur dom sätter våra kroppar i rörelse. Hur dessa instruktioner dessutom är formade av större strukturer och följer makten medhårs. Olika kroppar förväntas följa olika instruktioner. Vilka är instruktionerna? Varför ska jag följa dem? Och vad kan hända om vi ifrågasätter eller adresserar dom mera?

 

 

Varifrån fick du idén till ditt examensarbete Measured Moments? 

 

Solot har vuxit fram ur ett tidigare arbete. Jag har lånat av mig själv och BastardProduktions tidigare föreställning IngerIngerInger. Förutom att jag återanvänder material som jag upplever som centrala teman för mig har solot vuxit fram under utbildningen genom handledning på mina praktiska och mentala test. Under arbetet med frågor om anpassning upptäckte jag att de fysiska instruktionerna vi är formade att följa handlar väldigt mycket om status och ligger väldigt långt ifrån andra instruktioner som handlar om människors lika värde, så att beröra det är också en del av idén till solot.

 

Hur många är involverade i Measured Moments?

 

Eftersom jag nästan alltid arbetar i kollektiva processer har det mesta materialet tillkommit tillsammans med andra. Framför allt har Tove Sahlin, Johanna Skobe och Nicklas Wedin medverkat i projektets alla delar. Förutom DOCHs fantastiska handledare som vi mött under utbildningen och som gjort avtryck på solot har jag tagit fram kostym, scenografi och instruktionsbroschyren tillsammans med konstnären, kostymören och scenografen Hanna Cecilia Lindkvist. Filmskaparen och scenkonstnären Nicklas Wedin från Bastardproduktion har gjort den tekniska funktionen till broschyren samt alla filmer. Daphne Arbouz har gjort en föreläsning som hör till solot och scenkonstnären Anette Sallmander och jag har undersökt audiativa fördomskoreografier tillsammans.

English presentation:

Measured moments- about human dressage

Measured_blunda

Interdisciplinary solo work by Sandra Medina

Measured_ogon_attondelar2_500px

Measured Moments – Solo in two acts about 80 min. ( Svensk presentation finns nedan)

“I constantly create and re-create myself, you and the world by using models that give me the capacity to see / not to see. I constantly participate in the power play that defines us by race, class and gender. I am a compulsive gambler in this game, I can not stop producing prejudices.”
– Sandra Medina

Measured Moments is based on the idea of the body’s adaptation to instructions that are built on power relations and social games. It s about physical training, bodies shaped by ballet, and bodies trained for social skills. Bodies that adapt, transform and multi play their identities.

Act 1 is an interdisciplinary solo where a body examines it self. A physical reflection of a socially shaped body coexisting with a one shaped by formal dance training.
The artist Sandra Medina goes through some of her own dance biography and relates mainly to the Italian court dance of the 16:th century, that later developed into what we today refer to classical ballet.She remembers her years as a student at the Swedish Royal Ballet in Stockholm and her performance in the Sleeping beauty where she appeared as a flower child, the peasant girl and “the negro page” – a servant painted black. Sandra reflects on the different instructions given to the different roles.

Act 1 can be presented separately in English ore Swedish and is approximately 50 min long.

smm3

Act 2 is a game involving the audience. Detailed instructions are given to participants /audience by a cootie catcher and instructions on the website http://www.measuredmoments.se. The audience is playfully guided into the world of the dressage. They are invited to try out auditory prejudice choreographies, share divergent movements, take part in a lecture by behaviourist Daphne Arbouz and drink coffee on command.
This act requires headphones, a smartphone and Internet access.

smm5

Act 1 and 2 are available in English and Swedish .

By and with : Sandra Medina
Costume, set design and the design of ” The Flea ” instruction booklet : Hanna Cecilia Lindkvist
Website, films and participating in the archive : Nicklas Wedin
Lecturer: Daphne Arbouz .
Music: Lullatone , Tchaikovsky , Chopin, Bach.
More information about Measured Moments and Bastardproduktion on the website www.bastardproduktion.se . See documentation of the show on
http://vimeo.com/73324778 Password : measured
Photo : Jesper Papmehl – Dufay

for booking contact Sandra at sandra@bastardproduktion.se

 

 

OFA-hjarta-bastard-2014_facebook-event-banner-1024x385

Festival med ÖFA

OFA-hjarta-bastard-2014_facebook-event-banner-1024x385

ÖFA-kollektivet och BastardProduktion presenterar fyra olika föreställningar, under en kväll. Det blir som en festival ju! Det blir en helkväll!

ÖFA-kollektivet och BastardProduktion presenterar fyra olika föreställningar, under en kväll. Det blir som en festival ju! Det blir en helkväll!

ÖFA och BastardProduktion är två olika konstnärskollektiv med starkt driv och konstnärlig bångstyrighet. De arbetar utan hierarkier och pekpinnar. Deras verk kombinerar pirrig lekfullhet och gravallvar, prutthumor och teoretisk analys.

Biljetten kostar 200 kr och då kan du se alla föreställningar*!

Boka via:www.teatertre.se gå in på fliken Gästspel

Skippin’ through the graveyard på teaterdagarna

Scenkonst festival och fest, Bastardproduktion är med på teaterdagarnas 25 års firande i år. Det blir de sista föreställningarna i Stockholm för Skippin’ through the graveyard så missa inte!
Vi spelar fredag den 4 kl 13 direkt på invigningen eller lördag den 5 kl 12.15, varmt välkomna!
Skippin´fortsätter sedan på turné med start i Linköping den 29 april, Göteborg den 5 maj, Uddevalla den 6 maj, Borås den 8 och Kalmar den 10 maj.

having a blonde moment

having a blonde moment

having a blonde moment (in english = scroll down)

– en grym konsertmonolog om genus, ras och sex

 

”Tror du jag skulle få ligga mer om jag blonderade mig?”

 

having a blonde moment

Det blonda håret. En yttre symbol för många motstridiga innebörder.

Oskuld, Våp, Korkad, Lättfotad, Renrasig, Objekt, Skönhet, Oskyldig, Åtråvärd, Ouppnåelig, Överhet. Listan kan göras lång.

De blonda lockarna flätas in i frågor om genus, ras och sexualitet.

Mitt i Tintin, Lilla hjärtat och Pepparkaksgubbe-debatten är det blonda håret en vridning i 180 grader för att undersöka den osynliggjorda normen. Det vita. Det ljusa. Det blonda.

”’Blondes have more fun.’

But sweetie…’If I want to be a senator, I need to marry a Jackie, not a Marilyn.’

Poo-pooo-beee-dooo.”

(having a blond moment)

Men det blonda är inte odelat positivt. Det hyllas och smutskastas i samma andetag. Och tillskrivs nästan alltid det feminina. Motstridigheten synliggör förhållningssättet till det feminina i stort. Den inneboende motsättning som skapas i den grupp som inte har rätten att definiera sig själv.

”Ibland känner jag också att jag skulle vilja ha dom där jävla slingorna och typ dra på mig ett par pärlörhängen. För är det nånting som blont hår verkligen ger dig är det makt. Och då menar jag inte typ kontroll över ens sexualitet bara. Utan sån där annan makt. Sån makt som ger dig känslan: jag lever här och jag har faktiskt makten att förändra mitt liv. Mitt liv men även andras.” (having a blond moment)

Till coola electrobeat invaggas Du att konfrontera det blonda hårets olika dimensioner. Och Din syn på väteperoxidens verkningar kommer förändras i grunden.

Mer text än konsert! Mer musik än monolog!

Let’s have a blonde moment with a cruel beat!

 

TextNasim Aghili

Med och iscensatt av: Johanna Skobe

MusikLisa Pedersen

Film: Nicklas Wedin

 

Premiär på Folkoperan den 27 november! kl 17.30 i lilla salongen.

Föreställning den 28 nov och klubbspelning den 6 dec.

Biljetter kontakt(at)bastardproduktion.se eller johanna(at)bastardproduktion.se

———————————————————————————-

Föreställningar är även planerade på Stadsteatern Skärholmen under våren.

———————————————————————————-

Musikprov

Musik/Sång Lisa Pedersen, Text Nasim Aghili

 

———————————————————————————–

Vi söker klubbar, fester, festivaler för att testa viss del av materialet. Hör av er om ni söker en kortare akt. Johanna(at)bastardproduktion.se

———————————————————————————–

having a blonde moment

The blonde hair. An outer symbol for many contradictory contents.

Virgin, Goose, Stupid, Easy to get into bed, Renrasig, Object, Beauty, Innocence, Desirable, Unreachable, Power. The list does not stop there.

The blonde curls are braided into issues of gender, race and sexuality.

In times of growing racism it is time to turn the focus 180 degrees. Towards the White. The Bright. The Blonde.

 

”’Blondes have more fun.’

But sweetie…’If I want to be a senator, I need to marry a Jackie, not a Marilyn.’

Poo-pooo-beee-dooo.”

(having a blond moment)

 

The performance having a blonde moment is initiated, performed and produced by the actress and bastard Johanna Skobe, who invited the coveted feministic play-wright Nasim Aghili and the extremely talented component Lisa Pedersen.

To the sound of cool electro beats you will be confronted with different aspects of blondes.

 

More text than a consert! More music than a monologue!

Let’s have a blonde moment with a cruel beat!

 

With and by: Johanna Skobe

TextNasim Aghili

MusicLisa Pedersen

 

Premiere at Folkoperan, Stockholm the 27th of November!  A straight on soundtrack clubversion the 6th of December.

 

Tickets/buying the performance: johanna(at)bastardproduktion.se

 

Info and a taste of it: http://www.bastardproduktion.se/blonde/

 

The show is very mobile and possible to show to an audience from 20-200 persons.

 

Skippin’ through the graveyard

Page in English

En föreställning av och med Dag Andersson, Lars Bethke och Sandra Medina

”Scenkonst som så grundligt tar sina betraktare till nya fält är, faktiskt, inte så vanlig.”

Expressen Kultur

skippin 1

Foto: Andreas Johansson

Skippin’ Through The Graveyard – en country western musical.

Med svart humor, spirituell stämsång och extatisk linedance bjuder fyra osannolika missionärer på en himmelsk färd i sökandet efter meningen med tro. Med en frikyrklig besatthet ifrågasätter de sin dödlighet genom att utmana varandra och gravitationen i hopp om att komma undan helvetets heta eldar.

Vi är tre upphovsmakare bakom denna bluegrass/gospel-musical som tillsammans med vårt konstnärliga team har skapat ett väntrum med kristna förtecken.

Det började 2010 med att vi upptäckte vår gemensamma fascination för musikgenren och att vi samtidigt var förbryllade över texternas budskap som mest uttrycker meningslöshet, skuld, rädsla, trötthet och löften om att det blir bättre sen – om en bara står ut ett tag till. Det finns en komisk absurditet i det allvaret. Det fick oss att börja reflektera över vårt egna normaliserade kristna arv, hur formade vi är av dess begrepp, bilder och riter som omger oss i vår vardag.

Vi lever idag i ett mångkulturellt samhälle där viljan att höra hemma kanske är starkare än någonsin. Våra valmöjligheter har blivit fler men risken för polarisering större. Hur väljer vi att tillhöra en grupp utan att exkludera andra människor, tankar och idéer? Det är lätt att bli hemmablind, men hur extrem är normen egentligen?

skipin 6

Foto: Andreas Johansson

Recensioner

“Med suverän tajming och total kontroll av instrumenten – kropparna, rösterna, musiken – kastar de mellan olika stämningslägen.”

“Publiken häpnar och skrattar åt ensemblens krumbukter runt denna vår största fråga. Kanske för att ingen kan blunda för den. Och vare sig vi är troende eller inte tyngs och bärs vi av vårt religiösa arv.”

Nummer.se

 

Vi slipper se lammets blod flyta, men nog är detta ett själafiske i grumligt vatten.”

 Balansgången vacklar och föreställningen går över styr i en vattenorgie av Guds nåde.”

Svenska Dagbladet

 

”Det är sorgligt, skrattretande, tankeväckande och rörande om vartannat.”

”Publiken, eller ska vi tro: församlingen? tas tidigt med i processen, som växlar mellan andäktig, långtråkig väntan (på den som ska komma?) och en frenetiskt uppeggande aktivitet.”

Vestmanlands Läns Tidning

 

”Idel otippat: temat, formen, utvecklingen.”

”Här finns en musikskatt, här finns fyra artister som älskar den och känner den väl, men som också frågar sig: vad handlar detta om?”

Expressen

skipppin 7

foto: Håkan Larsson

Biografi

Skippin’ Through the Graveyard har med framgång spelats på ett flertal scener och i olika kontexter. Den hade premiär på Västmanlands teater och har efter det framförts i sin helhet på Dansens Hus i Stockholm, Folkets Hus i Rinkeby, Kulturens Hus i Norberg och på Kulturmaskinen i Riddarhyttan. Även rena musikframträdanden har gjorts på restaurang och café. I sommar uppfördes  föreställningen utomhus i Västerås, på Parkteatern i Stockholm och på Malmö Sommarscen.
skipin
Foto: Håkan Larsson

AV OCH MED Dag Andersson, Lars Bethke, Anders Larsson, Sandra Medina

SCENOGRAFI/KOSTYM Linda Irenedotter Ingemansson

MASK Maria Morgell

LJUS Christer Billström

LJUD Nicklas Sandström

DRAMATURG Mari Hedenius

LÄNGD 75 min

 

Med stöd från Kulturrådet, Stockholmsstad Kulturförvaltning.

En samproduktion mellan Bastardproduktion och Västmanlands teater och STDH

skippin post2

 

Video

Parkteatern sommeren 2013.

8-11 Maj: Umeå made in dreams

Vi befinner oss nu på Made-festivalen i Umeå på Norrlandsoperan och sätter upp installationen/live-experimentet Umeå made in dreams 8-11 maj.

Se mer på Made:s hemsida:

http://www.madefestivalen.se/program/2013/bastardproduktion

 

11 Maj: Measured Moments premiär

Measured Moment – om mänsklig dressyr. Premiär  nu på lördag den 11 maj kl 18-19 på hörsalen i Kulturhuset inom ramen för DOCH s master elevers presentationer. Fri entre!!!

Nästa spelning blir delar ur solot på biennalen den 25 genom DOCH.

UMEÅ MADE OF DREAMS

Bastardproduktion gästar Made-festivalen med installationen Umeå Made of Dreams – ett instant liveanimation där Umeåbornas drömscenarier blir film.

Ett film och teaterexperiment pågår under festivalen i norrlandsoperans foajé. Bastardproduktion samlar in drömmar och berättelser av festivalbesökare och Umeå-bor och skapar filmer av dessa inför publik. Ett öppet laboratorium som undersöker om den filmiska processen kan ges ett sceniskt värde. Dockor, kameror, projektionsdukar, foton och målningar samt koreografier och livesamplade ljudeffekter samspelar för att skapa detta verk som både är performance och självständig film.

 

Deltagare: Johanna Skobe, Nicklas Wedin, Lisa Björkström

 

Om Made-festivalen:

MADE arrangeras av NorrlandsOperan och är Umeås årligt återkommande scenkonstfestival med en ständigt överraskande blandning av olika uttryck och konstformer. Här möts internationella artister och konstnärer av hög kaliber, lokala kreatörer och entusiaster och publik från alla håll. Music, Art, Dance, Experience – MADE är mycket av allt!

Roses & Beans

 

Roses & Beans was created by Bastardproduktion but now exists as part of Shake it Collaborations repertoire.

For more information follow this link to their homepage.

Contact: roses@shakeitlab.com

 

roses post

Roses & Beans – a performance about private, political and pop aspects of love.

With rosy cheeks, flirty bodies and occasional love songs sung to the rhythm of a strict march we bang our heads into the kitchen sink meanwhile we investigate the couple-relationship as an institution and the heterosexual relationship as the template of success. Can we possibly ever reproduce the partnership and at the same time make a revolution?

Roses & Beans takes its starting point in the striking power of pop culture and sings with the ever-present choruses about love, relationships and sexuality. Our choreographic material is extracted from out of the couple-relationship role as a fundament of our time. We want to communicate a gender-curious heterosexuality and open up to further criticism and discussion concerning sex, body and gaze.

 

Roses & Beans  by and with Tove Sahlin and Dag Andersson premiered june 2010. It toured extensively in Sweden and internationally 2011-2012, in schools as well as in festivals and theaters.  The production has been part of Shake it Collaborations repertoire since Januari 2013.

 

 

 

Said about Roses & Beans:

….”På ett mer fysiskt, konkret sätt kan vi också ”välja” våra kroppar och hur vi vill att de ska framställas. Detta uppmärksammades i en annan dansföreställning som jag såg på Abundance;  ”Roses and Beans”. Den handlar om den heterosexuella parrelationen som norm, om unik kärlek som kanske inte är så unik och om hur man kan göra revolution mot den norm som man trots teoretiskt motstånd ändå lyckas återskapa.

I föreställningen har den manliga och kvinnliga dansaren medvetet jobbat med att framställa sina kroppar på ett ”genusneutralt” sätt, dvs de understryker inte de givna könsrollerna utan har i stället valt att ha likadana kläder och frisyr. Även kroppsspråk och rörelser har bearbetats utifrån genus-vetenskapliga och feministiska teorier och man gör i den sceniska framställningen inte någon skillnad på den manliga respektive kvinnliga kroppen, de utför samma slags rörelser och får lika stort utrymme. I en analys av ”Roses and Beans” blir det också intressant att gå tillbaka till de koreografiska verktyg som beskrivits tidigare i texten. Om man som i denna föreställning vill förmedla eller uppmärksamma frågor som handlar om könsroller och heteronormativitet , på vilket sätt man man arbeta med t ex. nivåer, linjer och publik för att uppnå detta? I ”Roses and Beans” har man valt att låta publiken sitta i en fyrkant runt scenen, dvs det finns inget framför eller bakom. Scenrummet är tredimensionellt och dansarna har publiken runt omkring sig, detta skapar en större utsatthet för dansarna och en känsla av trygghet och samhörighet hos publiken, vi ramar in och håller upp scenrummet. I flera av scenerna rör sig dansarna utanför publikens ”rektangel” eller går in och ut i scenrummet genom de fyra hörnen. Detta kan man ur ett symboliskt perspektiv tolka som att de ritar upp, förstärker och ramar in ”normen” (fyrkanten) som de sedan väljer att gå in och ut från.

Man drar även in en tårta på en vagn som man låter gå runt och publiken får själva ta för sig av tårtan. Detta blir ett humoristiskt och avslappnande moment för publiken som tvingas kommunicera med varandra. Man kan föreställa sig att en publik som är avslappnad, trygg och som dessutom blivit bjuden på något att äta är mer mottaglig för ”politiska” budskap och gränsöverskridande uttryck. När dansarna befinner sig mitt i scenrummet sitter de eller ligger ofta ner och detta rubbar maktbalansen mellan dansare och publik. En liggande dansare som omges av sittande publik signalerar sårbarhet och närhet, en liggande person är  inte heller lika lätt att köns-identifiera. När den manliga och kvinnliga dansaren dansar tillsammans i mitten använder de ett kroppsspråk som inte är kopplat till deras biologiska förutsättningar , istället för att reproducera ett givet rörelsemönster där mannen använder sin ”medfödda” styrka för att lyfta och stödja den ”lättare” kvinnan är det främst den kvinnliga dansaren som bär upp och förflyttar den manlige dansaren”.

/Clara Lee Lundberg

 

Done Did Do

”Vi är en grupp med sex konstnärer som slår oss ner på en ungdomsgård i en Stockholms-förort. Vårt motiv är att undersöka hur vi kan utveckla och utmana scenkonst för unga idag. Med vilka metoder och på vilka arenor kan vi mötas och interagera med vår publik? Listverkstad i discorummet, pimp-my-style och V-J:ING är några exempel på gemensamma aktiviteter för konstnärer och ungdomar. Dessutom skrivs den konstnärliga texten på microbloggen Twitter.”

Bastardproduktions Tove Sahlin vände upp och ner på grammatiken, vad gäller process, researchmetoder och spelplats. Tove var inbjuden av BlåLab för att utmana, utveckla och hitta nya vägar för konstnärligt skapande inom svensk scenkonst för barn och unga.

Tove hade i sin tur bjudit in dramatikern Malin Axelsson, dansaren Rebecca Chentinell, kompositören Malin Dahlström, scenografen Erika Magnusson och ljusdesigner Elisabeth Kjeldahl Nilsson till samarbete kring frågeställningar om makt och platstagande, filtrerat genom identitetskapande processer. Allt på plats på ungdomsgården i Enskededalen.

Föreställningen spelades under mars och april 2009 för en ungdomspublik.

done

Svensk Norm

Svensk Norm var ett undersökande arbete som gjordes i Arvika under sommaren 09. De fem konstnärerna från Bastardproduktion träffade Arvikabor ur olika samhällsgrupper och ställde frågor kring normer, fördomar och förväntningar i lekfull och nyfiken research.

Det ledde till fem delprojekt under temat Svensk Norm 2009:

1. Darwins pojkar. En performance om människans oförmåga att anpassa sig. Med hjälp av den idrott som är mer specialiserad än andra; ishockeyn, utforskade och redovisade Dag, på Arvikas gator och torg, människans och i synnerhet mannens stereotypa och cementerade figur och dess begränsningar.

2. Tack för dansen, Sandras och Nicklas insamling av rörelser. 20 personer har delat med sig av sina avvikande rörelser, Arvika rörelser, personliga gester och vardagsrörelser. Sandra framförde samlingen av rörelser på torget på en presenning med de medverkandes namn på.

3. Fem Socialdemokratiska dansfilmer. Utifrån intervjuer med fem socialdemokratiska ledarmöter i Arvika kommun gjorde Tove fem rytmiserade fotofilmer med politikernas egna favoritlåtar som soundtrack.

4. The Power of My Own Construction. Johanna förhandlade med pensionerade kvinnor om vad man är beredd att göra i en performance på Arvikatorg.

5. Dokumentärfilmen. Nicklas och Sandra intervjuade 12 Arvikabor om sociala normer och deras personliga förhållanden till dessa.

Svensk Norm presenterades på torget i Arvika samt med filmvisning på Rits den 17 juni.

Med stöd av Konstnärsnämden samt Creative feminists projektledarutbildning.

svensk norm

Inger Inger Inger

IngerIngerInger är ett unikt samarbete mellan tre trior: Sandra Medina, Tove Sahlin och Johanna Skobe från Bastardproduktion, electronicatrion Midaircondo och Teater Scenarios dramatikertrio Malin Axelsson, Farnaz Arbabi och Daniela Kullman. En rosad föreställning där text, rörelse och musik tar lika stor plats.

 inger2

Recensioner

”Skitig improvisation charmar”, Lisa Boda, SvD 15/11 2006

inger3

”Snabb rekapitulation: IngerInger-Inger är ett dramatik-musik-dans samarbete, en tredelad performanceföljetong som bjudit in åskådaren att följa en process och som nu nått sin kulmen, färdig föreställning.
Det har blivit mörkare i Inger-IngerInger-land sedan del två. Troligtvis skulle premiärpubliken, som skrattar sig dubbelvikta åt scener som jag beskrev efter del två (Revolten och Anpassningen som krigar inom Sandra Medina exempelvis) säga emot.

Men för mig, ”tredjegångstittaren”, kliver nya skuggor fram ur kulisserna. Denna gång dras jag inte med i Tove Sahlins hämningslösa utspel – hon attackerar väggar, rör sig under bänkraderna, svär och studsar. Nu ställs mitt fokus i stället in på Johanna Skobes stilla gestalt på scen, hur hon nollställd
häller upp ett fotbad, tar av sig skor och strumpor. Vardagligt och rituellt, ackompanjerat av mjuka Midaircondo samplingar.
De framstår som två motpoler, den som väsnas och den som låter väsnas. Kropparna talar mellan raderna och lämnar utrymme för associationer: Hos mig dyker författaren Märta Tikkanens relation med konstnärsmaken Henrik, som den beskrivs i självbiografin Två, plötsligt upp med full styrka.” , Lisa Boda, SvD 17/1 2007
inger

” Spännande och sympatiskt om vår stajlade tillvaro.

IngerIngerInger visar tre kvinnor på gränsen till nervkollaps. Eller är det tre sidor av samma kvinna? Skaver gör det i alla fall i denna performance med sin rastlösa oro och ursinne. Vi möter nutidsmänniskan i sin stajlade tillvaro med oöverstigliga krav på sig själv. En varelse med hårt inkapslade känslor. Men kroppen lever sitt eget liv. Något vill ut.

Det här är en spännande sammansmältning av text, dans och musik i ett samarbetsprojekt mellan konstnärer från Bastardproduktion, Midaircondo och teater Scenario. På scen växer tre parallella solon fram. Det disharmoniska och repetitiva i midaircondos elektroniska musik återkommer i rörelserna. Tove Sahlin, Sandra Medina och Johanna Skobe har häpnadsväckande kontroll över sina kroppar. Ibland suger man lite för länge på karamellerna och man kan sakna fler facetter av tematiken. Men föreställningen har en sympatiskt sökande – som om allt uppstod i nuet – och en drastisk humor.

Där allt det som gör oss till just människor tycks ha demolerats”. Birgitta Haglund, City 17/1 2007 (om IngerIngerInger del 3)

inger

 

 

inger4

 

No one is completely evil

No One Is Completely Evil är en performance av, med och om Bp som grupp. Genom tävlingar och enskilda prestationer försöker gruppen avgöra vad som är bra och dåligt. Ett kollektivt expriment där gruppen medvetet tar sig vatten över huvudet.

”Befriande patetiskt

…Inget verkar vara för simpelt för att begrundas…Scenerna handlar bland annat om att våga försöka och kanske misslyckas, att vi gärna vill framstå som bättre än vad vi i själva verket är. Vi får ta del av gruppdynamik och sociala spel. Önskan att vara bäst och rädslan för att vara sämst.

Föreställningen trevar och söker sig fram på samma sätt som skapandet, vilket ger en stark närvarokänsla. Processen redovisas öppet, inklusive motsättningar i gruppen. Här finns en tilltalande ärlighet i anslaget och en oförutsägbarhet som är spännande.

Tonen är opretentiös och självironisk – vi får veta att ”scenkonst på ett plan är bullshit”…

…Men å andra sidan vågar Bastard visa upp sprickorna, blotta sina tillkortakommanden och lägga sig nära det patetiska.

Det är riktigt modigt av dem och befriande att ta del av.”

BIRGITTA HAGLUND, City

 noone

Giv akt

Giv akt är ett 25 minuter solostycke av och med Sandra Medina i samarbete med Stephen Rappaport. Urpremiär på Moderna Dansteatern maj 2004.

2005 erhöll Sandra Medina Åsbergpriset för sitt arbete som dansare och för sitt solo Giv akt.

”Kompromisslöst utspel blir också

vackert.

Energi och temperament fattas inte Sandra Medina som inspirerad av en indiankvinnas öde i Bolivia spränger både fångenskapens och uttrycksformernas gränser. Och det i en ton som för tankarna till 70- talets proteströrelser.

Det är ett vanskligt uppdrag hon gett sig själv, att med ordens hjälp skildra den utsattas motkraft i en förnedrande brutal värld. Men i Medinas fullständigt kompromisslösa utspel och kroppskontroll från exercis till galenskap, blir revolten också en vacker, poetisk figur. När hennes fågel sjungande lämnar buren, flyger man med!”

Anna Ångström Svd 16/5 -04

shapeimage_11

Skipping through the graveyard

(på svenska)

A performance by
Dag Andersson, Lars Bethke and Sandra Medina

skippin 1
Photographer: Andreas Johansson

”Performing arts that thoroughly take the viewers to a new
field is indeed, not very common.”
Expressen Kultur

Skippin’ Through The Graveyard – a bluegrass gospel musical.
With dark humor, witty vocal harmonies and an ecstatic line dance,
four unlikely missionaries take the audience on a heavenly journey in
search of the meaning of faith. Questioning their mortality with an
evangelical obsession, they challenge each other (and gravity) in
hopes of escaping the hot fires of hell.

Video from a performance at Parkteatern, Summer 2013.

We are three originators behind this bluegrass/gospel-musical.
Together with our creative team we have created a waiting room with
Christian overtones.
It began in 2010 with the discovery of our mutual fascination with this
special music genre, and that we were puzzled over texts that mostly
expressed futility, guilt, fear, fatigue and promises of a better after life. It
made us start thinking about our own normalized Christian heritage,
and how we are shaped by the concepts, images and rituals that
surround us in our everyday lives.

skipin
Photographer: Håkan Larsson

We live today in a multicultural society where the desire to belong is
perhaps stronger than ever. Our choices are endless but the risk of
polarization greater. How do we choose to belong to a group without
excluding other people, thoughts and ideas? It’s easy to miss the
obvious. And how extreme is the norm anyway?

skipppin 7

“With superb timing and total
control of the nstruments – their
bodies, voices, and music –
they throw between different
moods.”
“The audience gasped and
laughed at the ensemble’s
posturing around our biggest
issue. Maybe because no one
can ignore it. And whether we
are believers or not, we are
burdened and worn by our
religious heritage.”
Nummer.se

”We will not see the lamb’s
blood flow, but this is a soulfishing
in troubled waters.”
”The balance falters and the
show goes haywire in a water
orgy of God’s grace.”
Svenska Dagbladet

”It’s sad, laughable, thoughtful and
touching by turns.”
”The audience, or should we
believe: the congregation? is early
taken into the process, alternating
between reverent, tedious wait (for
someone to arrive) and frenetic
excitatory activity.”
Vestmanlands Läns Tidning

skipin 6

photographer Andreas Johansson
”Always surprising: theme, shape,
development.”
”Here is a musical treasure, here
are four artists who love it and
know it well, but who also ask: what
it this about?”
Expressen

Skippin’ Through the Graveyard has successfully played on several
stages and in different contexts. It premiered on Västmanland theater
and has since been performed in its entirety e.g. at House of Dance in
Stockholm, Folkets hus in Rinkeby, the House of Culture in Norberg,
Teatermaskinen in Riddarhyttan and Parkteatern/Stadsteatern in
Stockholm and Malmö sommarscen(outdoor version).

skippin 5
Photographer: Håkan Larsson

Performed by: Dag Andersson, Lars Bethke, Anders Larsson, Sandra Medina
Scenography/costumes: Linda Irenedotter Ingemansson
Mask: Maria Morgell
Light: Christer Billström
Sound: Nicklas Sandström
Dramaturgist: Mari Hedenius
Length: 75 min
With support from the Swedish Arts Council and the Culture committee of
Sthlm. A co-production between Bastardproduktion and Västmanland
Theater.
E-mail: kontakt@bastardproduktion.se